Började precis filosofera lite om huruvida man ska vara så sattans öppen på sin blogg som jag var tidigare idag. Tror nog att det är en trasslig ide med konsekvenser som kanske inte är helt 100% bra. Tyvärr så är det sån jag är och kommer fortsätta skriva det jag känner att jag vill skriva, inte det jag borde skriva. Så om någon tycker att jag är en idiot eller blir ledsen/besviken över något jag har skrivit så är det bara till att höra av sig, det är säkert inte så illa som du först tror. Jag är en känslomänniska, ingen dramamänniska.

Nu ska jag vara sådär jobbigt öppen så sluta läsa nu om du inte kan hantera det.

Tittar på Oprah just nu, gråter faktiskt en skvätt, är en sån jävla blödare. Alltid när det är någon dotter-mamma-relation som är starka vissas kommer det en mini skvätt. Så tillbaka till det känsliga: en övning som jag nyss såg på Oprah. Den är så pass enkel, det är bara till att fylla i dessa meningar:

Om du verkligen kände mig så skulle du veta att......

Jag är arg för att..... 

När jag tänkte lite på det så insåg jag hur svåra och intima dessa svaren var. Lite häftigt att frågor som är så enkla kan hjälpa en att nystaupp ens intre trassel, om än bara lite. Fundera på det. Svara på frågorna.

Om du verkligen kände mig så skulle du veta att jag inte alls är så säker som jag verkar. Om du verkligen kände mig skulle du veta att jag brottas väldigt mycket med frågor om döden och dödlighet. Om du verkligen kände mig så skulle du veta att jag lever inte på mat, jag lever på känslor och agerar 95% på dessa. Om du verkligen kände mig så skulle du veta att jag gråter när jag ser Extreme Home Makeover enbart för att det är så mycket kärlek i deras familj, något som jag aldrig kännt inom min familj.

Jag är arg för att jag låter mina känslor till andra människor göra mig så ledsen och upprörd. Jag är arg för att jag inte har en jävla aning om vart jag är på väg eller vart jag vill vara påväg. Jag är arg för att jag inte känner att jag har förmågan att ploka fram den potential jag har inom mig. Jag är arg för att känslorna till honom gör mig så ledsen (Vad fan är fel på mig!?). Jag är arg för att det känns som att jag står och trampar på Hannes som redan ligger ner, för han är så jävla underbar. Jag är arg för att Hannes lät det bli som det blev och sen när jag väl tröttnat först vill ändra sig. Jag är arg för att jag inte tar tag i min träning som jag ska så jag kan börja tävla igen.

Oj det blev en jävla massa. Jag är ingen arg människa kan dock understryckas. Jag ler och skrattar för jag älskar att le och skratta och för att jag hellre gör det än inte gör det. Vardagsoptimist, glaset är halvfullt mest hela tiden. Så ingen behöver bli rädd för mig.

Take care och fundera på frågorna. Over and out! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min arbetsuppgift de senaste dagarna har varit att helt enkelt samla kontaktuppgifter om olika företagare och deras anställda. Det svenska samhället enligt kvoterna i den statistiken:   3 av 100 personer i Sverige är kvinna Vi har ungefär 5% ut...

När jag skrev min (självföraktade) feministkommentar så kom jag på varför jag är så arg på "mansvärlden". Min 10 år äldre kusins totaldiskriminerade svar på min fråga: S: kan jag få en snus av dig? K: Nej S: Varför? K: (svarar irriterat) fö...

Så ytterligare ett helt okontinuerligt inlägg.   Nu ska man bli businesskvinna. Plus sida: man får ha betydligt finare kläder och känner sig fräschare., Negativa sidor: tjej bland orubbliga mansideal. Men har jag slagits för det hela livet ska de...

Jag vet inte vraför jag skriver, jag vet inte vad jag ska skriva men jag tycker att det iaf är ett supersteg att bara lyckas logga in.   Vad skriver jag när allt jag vill skriva om inte är läsbart. Jag kan skriva i tungor och ingen fattar vad jag...

Jag fattar inte varför jag förtjänar min jävla livssituation. Jag orkar inte kämpa vidare snart, inom en kort stund så kommer jag ge upp och det är sorgligt nog bara enkel jäkla fakta. ...