Dagen igår var fullbokad, därav frånvaron här. Började jobba redan kl 10! Helt galet, när man är van vid att börja jobba som tidigast kl 16. Dagen började ändå bra, min kära dansk var den som skulle öppna, hon stannade dock bara en timme :( Saknar den kvinnan rimligt mycket faktiskt. Hade typ bara max 10 gäster den första timmen. Inget att göra och helt för många på frem till kl 16 sen fick jag ta över uteserveringen. Crazy! Sprang runt som ett jävla vilddjur för att hinna med och avslutade passet som en gående svettpöl.

Mitt i passet fick jag ett bord på 4 personer, 2 döttrar, 1 mamma, 1 mormor. Dom verkade verkligen trivas tillsammans och ha kul. "Ta vara på det, för ni kommer inte få behålla er mormor hur länge som helst" tänkte jag. Bang sa det, jag insåg vad jag hade tänkt, lyckades precis hålla tillbaka tårarna. Sen kunde jag inte le mot dem längre, varje gång jag försökte kändes det bara som om man fick fram en konstig grimas. Tror det var första gången jag fått uppleva sorg.

Hon var så lik min mormor, nästan lika långa, samma kroppsbyggnad fast lite större, samma leende, samma gnista, samma energi. Jag älskar min mormor och saknar henne redan.

Hade turen att få paus direkt efter. Satt uppe och tänkte och kom fram till att jag inte ville vara såhär nere resten av dagen och försökte komma på hur jag skulle kunna bli glad igen. Jocke gör mig glad, dåliga skämt gör mig glad så skickade iväg ett sms till honom att han skulle skicka ett dåligt skämt till mig. Fungerade överraskande bra, log och kände mig glad resten av passet.

Det hände något konstigt på bussen sen. Tror det kan ha varit panikångest men har ingen aning, det var i alla fall inte så de har gått till innan. Satt och kollade ut genom bussfönstret. Sen var det precis som om mitt senaste år var uppdelat i bilder som formades till ett hjul och mitt i hjulet sprang jag, tillslut började allt snurra mycket snabbare och jag tappade fotfästet. Det var som om man befann sig i en torktumlare och livet bara sprang förbi en. Super märkligt! och lite panikaktigt. Kände hur jag blev illamående och andningen var lungn men yttlig och det börja stickas i läpparna. Varje gång jag försökte ta ett djupt andetag kändes det som om jag skulle kräkas. Lyckades lugna mig när jag kom hem, hade inte tid med sånt skit, jag var rredan försenad till Viktors hejdåmiddag. Hur kan man ha så bråttom att man inte ens hinner med en pannikångestattack? Tror fan att det känns som om livet bara springer förbi när man inte ens kan stanna upp för en sån sak. Men jag har fan ingen aning om hur man ska göra när man inte gör allt samtidigt och hela tiden, eller när man gör inget. Jag har verkligen fösökt men mår bara dåligt då. Det är bara när jag är med Honom som det går, det är kanske viktigt för mig att ha en Honom.

Kom tillslut hem till far min där maten precis stod klart. Supergott grillat med salad, nypotatis och Lidemanssås. Familjen, morfar, john, anna, hannes och 4 st av viktor och olivers kompisar var där. Ap trevligt, ap roligt! Innan efterätten spelade vi volleyboll, skit kul! Ibland är det så kul så man helt glömmer alla hemskheter som pågår runt en. Att sedan kunna dela det med dom som går igenom samma sak kändes jävligt bra. Det var underbart. 

Dagen slutade skit, med en diskussion om mormor och hur hon har det, satt kvar i 5 min tills jag inte orkade lyssna mer och åkte hem. Somnade på soffan och vaknade upp en timme senare med världens värk i nacken. Det verkar inte försvinna den jävla värken, har haft den i 3 dagar nu, men men jag har större bekymmer än så.

Gnat, gnabb. Tjo!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min arbetsuppgift de senaste dagarna har varit att helt enkelt samla kontaktuppgifter om olika företagare och deras anställda. Det svenska samhället enligt kvoterna i den statistiken:   3 av 100 personer i Sverige är kvinna Vi har ungefär 5% ut...

När jag skrev min (självföraktade) feministkommentar så kom jag på varför jag är så arg på "mansvärlden". Min 10 år äldre kusins totaldiskriminerade svar på min fråga: S: kan jag få en snus av dig? K: Nej S: Varför? K: (svarar irriterat) fö...

Så ytterligare ett helt okontinuerligt inlägg.   Nu ska man bli businesskvinna. Plus sida: man får ha betydligt finare kläder och känner sig fräschare., Negativa sidor: tjej bland orubbliga mansideal. Men har jag slagits för det hela livet ska de...

Jag vet inte vraför jag skriver, jag vet inte vad jag ska skriva men jag tycker att det iaf är ett supersteg att bara lyckas logga in.   Vad skriver jag när allt jag vill skriva om inte är läsbart. Jag kan skriva i tungor och ingen fattar vad jag...

Jag fattar inte varför jag förtjänar min jävla livssituation. Jag orkar inte kämpa vidare snart, inom en kort stund så kommer jag ge upp och det är sorgligt nog bara enkel jäkla fakta. ...