Jag var i kyrkan idag, mormors själarigning. Jag grät nästan hela tiden. 

En sak förstår jag inte. Varför ser inte människor all smärta jag går och bär på? Varför förstår inte människor att jag går och bär på så mycket sorg?

Hannes säger att jag har mitt stenansikte. Inte ens han ser det förutom när jag kommer hem och vi är själva.  Förstår inte människor hur jobbigt sådant här är, speciellt för en människa som är så känslosamma som jag? Jag vill kunna skratta och ha kul men när jag vill vara ledsen så vill jag inte skämas över det eller kännas besvärlig för andra. Jag önskar jag kunde få förståelse för den sorg jag går igenom och inte behöva dölja den.

Jag håller på att knäckas av allt just nu, på riktigt. Mormor, osäkerhet om vart jag är på väg, tvivlan på vänner och missnöje med mitt konstanta festliv. Jag känner mig bara som ett yttligt skal, allt jag hade inuti mig har försvunnit. Ingen substans, bara bekymmer som studsar ljudlöst inuti.

Anna Ternheim är en tröst.

Min högsta önskan är att allt detta bara är en taskig dröm och att min mormor ska få träffa mina barn någon dag. Snälla. Snälla.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Min arbetsuppgift de senaste dagarna har varit att helt enkelt samla kontaktuppgifter om olika företagare och deras anställda. Det svenska samhället enligt kvoterna i den statistiken:   3 av 100 personer i Sverige är kvinna Vi har ungefär 5% ut...

När jag skrev min (självföraktade) feministkommentar så kom jag på varför jag är så arg på "mansvärlden". Min 10 år äldre kusins totaldiskriminerade svar på min fråga: S: kan jag få en snus av dig? K: Nej S: Varför? K: (svarar irriterat) fö...

Så ytterligare ett helt okontinuerligt inlägg.   Nu ska man bli businesskvinna. Plus sida: man får ha betydligt finare kläder och känner sig fräschare., Negativa sidor: tjej bland orubbliga mansideal. Men har jag slagits för det hela livet ska de...

Jag vet inte vraför jag skriver, jag vet inte vad jag ska skriva men jag tycker att det iaf är ett supersteg att bara lyckas logga in.   Vad skriver jag när allt jag vill skriva om inte är läsbart. Jag kan skriva i tungor och ingen fattar vad jag...

Jag fattar inte varför jag förtjänar min jävla livssituation. Jag orkar inte kämpa vidare snart, inom en kort stund så kommer jag ge upp och det är sorgligt nog bara enkel jäkla fakta. ...