Som kanske märktes började inte min dag som en solstråle men måste dock säga att det börjat ta sig lite. Efter en allt sämre början och ett jävla nystantänkande av vad-om-senarium så blev allt tydligen bra. Det löser sig som man säger, brukar dock inte hända mig men ibland blir saker och ting inte som man tänkt sig. Alla kontrollfreaks mardrömm men i mitt fall ett lyckobesked :)

Tack alla underbara vänner som ställde upp för mig i alla fall när jag var ledsen. Känns bra med en sån fin uppbakning. De e NAJS ^^

Måste tyvärr strunta i spinningen idag som jag faktiskt såg fram emot för något ännu bättre väntar. Sushi och Heroes med Jocke ---- MYS :)

Jag kanske är skyldig honom att faktiskt ta till mig det han säger, eller i vart fall göra ett bättre försök. Tyvätt tillhör jag den kategori som kallas kvinnor, och någonstans i någon liten gen så är det improgrammerat att vi kvinnor ska vara ytterst tveksam till saker som sägs till oss, särskilt snälla saker från den attraktiva arten vars namn är män. Sjukt ologiskt och krävande. Mitt mål får alltså se till att bli mer okvinnlig helt enkelt (hur är detta möjligt!? ^^).

Saknar Malmö och alla i den staden: Emma, Isa, Yvette, Dansk, Familj, Morfar, Badminton, Hästarna, Siri, Christian, Carre och alla andra underbara människor.

Snart kommer jag vara nästan ledig och kunna Malmöa av mig lite :)

Jag är ledsen, jag vill inte vara ledsen.

Jag sa till honom om hur jag skulle känna om det hände och jag gjorde allt för att inte få reda på att han hade misslyckats. Ändå sitter jag här nu, vet att det inte blev som jag önskat och har en jätteklump i magen och bröstet.

Ska man stanna i ett förhållande som eventuellt kommer bringa mer sorg än lycka? Är det rättvist mot mig själv?

Jag är ledsen och jag vill inte mer, men jag vet att jag måste lugna ner mig och tänka några varv till så att allt inte blir fel. Men just nu så vill jag inte, med säkerhet.

Återigen Melissa Horn - Lär du henne komma närmre:

Lät du henne komma närmre
Var hon vackrare än mig?
Ja, det finns dagar som jag tänker mer på henne än på dig
Jag går bredvid men halkar efter jag orkar inte springa mer
försökt att visa dig med blicken men det är inte mig du ser
den här platsen är någon annans och jag måste hitta ut
hur ska man älska nån som har älskat nån förut?

Jag minns så väl hur hon blev presenterad
Men de var jag som lät henne komma in
Jag har försökt att ge dig hela skulden
Fast jag innerst inne vet att den är min
Vi står på gatan bryter meningar i mörkret
Utanför stadens finaste hotell
Dina händer ja de ber mig sova över
Som ett sätt att säga ”tack för ikväll”

-----när man gråter är man för involverad, dags att ta avstånd?----------

Tentaångesten är totalt påtaglig och konstant.

Få se om jag orkar denna gången, känns som att jag i vart fall måste göra ett helhjärtat försök.

Har en klump i magen faktiskt lite, fastän jag gör allt för att förneka känslorna.

-----Han lovade att inte göra något men han är också en dum kåt kille------

Känns som en osäker situation, utan tveksamheter.

Jag tror att han kan vara den bästa killen som finns har jag börjat inse, ändå är det så mycket som gör att jag vill dar mig undan, samtidigt som varje atom i kroppen inte vill att vårt förhållande ska avslutas. 

Han har gett mig substans igen, insåg jag nyligen. Vilket är underbart.

Men jag tror jag är rädd för att bli sårad, skraj som fan. Det där hoppet som man måste ta känns helt klart för stort och skrämande. Ändå så smygger han sig närmare och får det mesta att kännas lite mer bekvämt och i vissa fall bra.

Vissa saker kan andra formulera bättre än mig om mig:

Mellisa Horn --- jag kan inte skilja på

Det är dags att tänka efter
Och jag vill inte följa med
Det har regnat hela sommarn och jag känner med det
Jag ville vänta tills du fråga och du frågade tillslut
Jag hörde sånger i mitt huvud men dem kom aldrig ut

Och jag kan inte skilja på om jag vill vinna dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill vara med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill bli av med dig
Och jag kan inte skilja på om jag vill skada dig
Men du om någn borde förstå att man inte gör såhär emot mig

Brännskadad fot, halsflus och lite feber men det är fortfarande inte det som stör mig mest.

Jag träffade en underbar kille en gång. Ett underbart förhållande växte fram. Och sen blev något fel, inte mellan oss, men fortfarande fel.

Felet är att han så tydligt är underbar att så många andra ser det och vill ha det. Men han vill ha mig. Vet inte varför men som man brukar säga: Jag är nöjd med situationen. Tills nu. Om man älskar en människa, verkligen älskar, så önskar man att hon ska vara lycklig. Oavsett. Och han är inte lycklig nu, någon han älskar försvann. Hur gör jag det rätt igen?