Är glad och nykär tror jag, i vad vet jag bara inte. Jag är nog förälskad i livet idag, det var länge sedan jag kände så. Men idag blir en bra dag!

Agenda för dagen: städa rummet, packa, gå till banken (hoppas att den söta bankmanen ska vara där idag!), träffa dansk, ev pierca mig, köpa ett diadem, ta fram Babuschkan i mig, ringa jävla nollor (har telefonskräck!) och måla klart mitt smyckesstäl. 

Tänkte hinna skriva lite här ikväll också innan jag försvinner en hel vecka :)

Hoppas det finns flera nykära idag! 

Musik jag lyssnar på speglar precis vad jag känner just då. Jag lyssnar just nu på:

Adele -  Chasing Pevements

Pink - Sober 

Bob Dylan - Boots of Spanish Leather

Bob Dylan - Just lika a Women

Bob Dylan - Sweetheart like You

och en massa massa till så klart!

Godnatt

Jag har seriöst börjar fundera på om man skulle ta och bli religös. Judinna hade jag tänkt mig. Judendom är den enda stora religonen i världen som jag kan tänka mig att engagera mig i. Mitt  nästa mål är att gå till en synagoga och ta reda på lite mer.

Jag har alltid velat vara religös men aldrig kännt att jag kunnat, men nu ska jag ge det en chans! Det återstår att se om Gud lyckas bryta igenom min mur bara.

Jag tar en stor tugga av godishjärtat och känner hur befriad jag blir.

Vilken symbolik det var! Jag tugga på ett hjärta av socker och bara känna hur skön befrielsen är. Det fick symbolisera hur jag försöker slita mig, hur jag försöker slippa undan och hur jag lyckas. Jag köpte 2 godishjärtan, av sorten som är hälften gele och hälften skumgummi. Väldigt nogrannt övervägt antal. Han fick representera en hel och dom andra två fick dela på ett. Precis motsvarande andel av vad dom representera i mig.

Exakt hur symboliken var vet bara jag men efter denna upplevelse kan jag bara konstatera en sak. Jag är nog oanpassningsbar till den verkligheten jag bör leva i. Men jag misströstar inte, min verklighet är väldigt fartfylld och spännande.

I'm an alien in reality!

Satt lite och filosofera kring en kompis och hennes förhållande till en "jätte nära killkompis". Dom träffas så ofta dom kan, hon trivs galet bra i hans sällskap, han ser ut att känna samma sak, dom har sex och hon skinner alltid lite extra varje gång hon nämner honom.

Så varför i hela helvete ger dom varandra inte en seriös chans speciellt när bägge vill?!

"Näää, inte med honom, det är ju A*****n, vi är bara kompisar! Inget annat"

Jag insåg sen hur ofta man själv använt samma ursäkt och samma teknik. Förneka och avdramatisera det hela.

Egentligen är det en helt normal grej, tror jag, en försvarsmekanism. Sådana kännslor kan få en att känna sig som om man flytter runt på moln men det kan lika snabbt vända till något fruktansvärt jobbigt och tungt. Jag tycker förälskelse är läskigt! Jag skyr det som pesten, men ibland så fastnar man ändå. Då är det underbart och fruktansvärt på samma gång, svårhanterat och förvirrande.

Ju mer man försöker förneka ens känslor till en viss person desto starkare och med "äkta" är dom, den tumregeln funkar iaf på mig.

Det jag fösöker säga är: JAG ÄLSKAR DIG!

Har så mycket att skriva nu, har varit försvunnen ett relativt bra tag nu. Senaste dagarna har jag mest jobbat, haft ångest, träffat min mormor, gått sönder, haft en underbar kväll med Alilce in Videoland på möllan och en massa trevligt folk, fått skatteåterbäring, klurat och pillat lite. Har inte haft tid att blogga av mig men har så mycket att skriva nu istället!

Jag kommer aldrig lyckas få ut alla mina tankar. Här kommer i alla fall några oväl valda tankar att poppa upp. Läs och njut eller spy av Sara-självcentrism.

Over and out!