En riktigt bra dag, en riktigt bra kväll!

Vaknade upp hos Hannes, blev hemkörd kl 7.30, varför måste folk börja jobba så tidigt?! Kunde inte somna om utan slängde i mig två mackor och började dagen med ett trevlgt långt städarummet-pass. Var dock jävligt skönt, rensa själen städning. Ringde till min danska bank och klurade ut en del saker sen cyklade jag iväg till Optimera för att införskaffa ståltråd till ett smyckesträd jag försöker knåppa ihop. Hängde med Carro en hel massa och lagade mat.

Vid 18-tiden blev vi hämtade av Pärpär och Isa som körde iväg oss till Hököpinge. Jag, Isa, Yvette, Emma, Carro, Bruce, Pärpär, Christian och Albin, kan seriöst nästan inte bli bättre :) Det var galet, det var högljutt, det var asgarv hela tiden, det var kaos, det var vi och det var freaking underbart! Önskar alla kunde få uppleva detta underbara kaos, tror vi är one of a kind och jag älskar det! :) Som Christian sa så borde med-andra-ord spelet a la Carro spelas in och youtubas, det är inte rättvist att folk går misste om det, och jag håller helt med! Hon är galet rolig, söt och uppskattad den kvinnan!

Nu blir det inget mer för ikväll, ska sova så man hinenr träna, fixa med papper och åka "tidigt" till jobbet (kl 14 börjar jag).Sjukt meningslöst inlägg men måste få ut allt det glada i mig innan jag lägger mig för att sova.

Godnatt!

"I dont have tecnofear I have tecnojoy!

I love tecnology

I love to get the new machine

Everytime I think: this is the one! I dont have to work again, I got this thing!

And if you have tecnojoy you get the instructions, rap it up, and throw them out the window.

Fuck of! I dont need them I've used machines before, I must know how this one works"

Haha, känner så igen det här på alla tönt-tekno vänner man har, plus en del andra ;)

Måste dock youtubas:

bra skit!

Så var det en ny vecka och en ny taktik.

Denna vecka ska jag bara skriva om allt bra som händer mig, är så jävla trött på allt det tråkiga och ledsama. Börjar dessutom bli rädd för att bli sjuk igen.

Fredagen började väl lite sisådär, blev första halvdissad av Christian, men  andra sidan var jag väldigt sen. Cyklade iväg till mormor och fick sitta och läsa skräptidningar i en halvtimme för hon var iväg och dränerade sin lunga. Good news: Läkarna tror att hon kan bli mycket bättre när hennes lunga inte är vätskefylld längre. Fixade sjukhusinternet, träffade mammas gudmor Solveig och kramade om mormor innan jag begav mig hemmåt.

Skulle träffat Isa men hon vägrade svara, då blev jag lite tjurig, vi hade ändå bestämmt. Men så vet jag att alla inte fungerar som mig så bestämmde mig för att det var ok. Socialiserade istället mig med mor och faster min och begav mig ut på en löparrunda. Sen bar det av till Jonas orientaliska afton i Lund. Jävligt najs. Träffade lite människor som man inte setts med på länge: Mazze, Sanne, Jonas, Garfield och Laban plus komination tält, kuddar, vattenpipa och orientalisk dans :) Begav mig hemmåt (Jockes lägenhet) vid 3 tiden och träffade Robert :) Låg och snackade till kontorsmorgontid tills vi  dog av utmattning. Vaknade vid 10 tiden otroligt sleten och var tvungen att kasta ut både mig och Robert så jag skulle hinna hem och sova lite innan kalaset.

Lördagsmorgonen avslutades med en 1,5 timmes powernapp. Fixade till mig inför kalaset och sen bar det av till 30 + 30 kalas (Pierre Kusin + Anna Frupierre). Roligt. Galet. Brannefalk :) Släkten är värst men också bäst :) Bilder tillkommer hade jag tänkt. Stack därifrån vid 22.30 för att titta in hos Anna som fyllde 20. Stötte på en massa gammalt festfolk från tidigt gymnasium, roligt :) Förstörde min brossas kväll genom att dricka upp hans vodka, bra gjort! Blev sedan meddragen till Babel, som sedan blev en efterfest. Väl påväg dig somande jag över en kebab och beslöt mig för att jag redan hade haft min efterfest och stack hem istället. Sorry du underbara kvinna (Anna)! Grattis allihoppa!

Vaknade kl 9 på morgonen på Söndagen, tittade på Tv i 10 min och beslöt mig för att denna dagen var bara för dålig för att upplevas så gick tillbaka till sängen och sov fram till kl 2. Vaknade av att Hannes som redan ville gå upp vid 11 tiden var trött på att vänta ut min sovdepprision klamapade in och väckte mig, allt medans jag hade en våldtäckts-knivhuggen-mardröm som fick min tidigare deppighet att massivt expadera. Blev nerdragen till köket för en sen frukostseans och där hade mormin ställt en vas med fina blommor (el blomma) med ett öppnat brev under. Till min stora förvåning stod det inte, som det alltid brukar göra (det händer så ofta att hon slutat skriva nya lappar och bara använder den från dagen innan) "Sara. Töm diskmaskinen och plocka undan din frukost efter dig / mamma", nix! Istället löd dagens lapp: "Grattis på din namnsdag gumman!". Blev så glad att jag nästan kände att denna dag kanske skulle bli ok ändå. Tjatade på Hannes under hela frukosten att han skulle ge mig en namnsdagspresent, tror inte mina argument var tillräckligt bra för det slutade med att jag fick en promenad i bokskogen utan Hannes-gnäll. Klart bättre än inget dock! Åkte sedan inom mormor för ett kort hej och begav oss vidare hem till Hannes och lagade pastasallad. Somnade sedan till Kvarteret-Skatan strax efter 9, klart bevis på hur trött jag var!

Nu är det måndag, första dagen på min all-positivt-vecka. Dagens agenda: städa rummet, tömma disken (så klart!), bli av med några vagter från jobbet, skicka iväg lite viktiga brev, spela badminton med kusinerna + Oliver, träffa Carre och knåppa lite, chilla hemma hos Emma där Albin, Yvette och Isa väntar :) och ett intervallpass i löparspåret (fasar dock inför detta!) och om tid ges så ska jag knåppa ihop Jockes armband som jag köpt grejer till för en månad sen! Det ska nog bli en bra dag!

Att se fram emot denna vecka: Känna pengar, dricka ÖL med Garfield, se Alice In Videoland gratis på möllevångsfestivalen, jobba och dricka i Roskilde, fira småsyskon och kusin (17+18 år), få besked om mormor får komma hem eller till hospice (låter tråkigt men allt är bättre än sjukhuset) och längta till på Tisdag nästa vecka :)

"Det där med storlek har ingen betydelse, jag menar om han har en liten så får man i alla fall åka i en snygg bil" - Kvarteret Skatan är tillbaka! Upptäckte det precis och blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på alla fina stunder som jag har framför mig.

Har även lyckats ladda hem Eddie Izzard, om man tycker om intelligent humor så är det honom man ska youtuba! Bäst i test än så länge - Cake or death.

Jag andas tungt och snabbt, känner hur kraften i mina ben bara försvinner och det känns som att jag måste sätta mig ner för att inte fallaihop, jag känner mig yr och matt. Vad är det som håller på att hända med mig? Känner ingen matlust längre, kan inte äta,. Varje gång jag äter så klappar jag mig själv på axeln och tänker att det där var bra, jag kanske lyckades få i mig tillräckligt för dagen i alla fall. Som ett anorexibarn på bättringsvägar. Funderar över om jag ska sluta med löpträningen så jag inte tynar bort för fort. Har gått ner 2 kilo till sen vi kom hem, bara 5 dagar! Jag vet inte vad som händer.Tycker dock att det behövs försvinna lite Sara i volymenheter.

Jag känner inte igen mig själv. Folk har börjat sluta fråga mig hur jag mår för dom vill inte höra på mer negativt. Jag tänker inte ljuga. Jag mår förvånantsvärt dåligt just nu. Kan ingen rädda mig? Kan ingen rädda min mormor?

Jag hatar cancer. Jag vill förstöra all cancer som finns. 

Hon är så fin, kanske den finaste jag känner. Varför får man inte behålla något sådant?

Nu räcker det med tråkigheter. En stark stark kopp kaffe är förtären och nu är det intrervall träning som gäller, besök på sjukhuset och sen cykeltur till Lund där folksamling med sprit står på schemat.

 Har föresten redan hunnit med en tripp till Klippan, han man sett Klippan har man sett Skoogs åkeri och kossor. Väldigt givande. Dock väldigt gulligt av Hannes och ringa mig, då blir man glad. 

Pusshej!

Mamma är bakfull och kräker just nu uppe på toaletten. Hon har precis berättat att mormor kraschade imorse. Mormor kände sig yr och konstig, hon blev röntgad och det vissade sig att hon har fått en propp i lungorna. Hon mår bättre nu och knapprar blodförtunnande medicin. Allt känns så nervöst. Vaje gång det börjar kännas ok igen blir man påmind om att det verkligen bara står och väger mellan liv och död. I detta spelet har död fler liv kvar än livet och det är vi alla medvetna om.

Allt känns så oviktigt i jämförelse. Jag orkar knappt bry mig om att leva mitt eget liv längre.

Min mormor <3 

Dagen igår var fullbokad, därav frånvaron här. Började jobba redan kl 10! Helt galet, när man är van vid att börja jobba som tidigast kl 16. Dagen började ändå bra, min kära dansk var den som skulle öppna, hon stannade dock bara en timme :( Saknar den kvinnan rimligt mycket faktiskt. Hade typ bara max 10 gäster den första timmen. Inget att göra och helt för många på frem till kl 16 sen fick jag ta över uteserveringen. Crazy! Sprang runt som ett jävla vilddjur för att hinna med och avslutade passet som en gående svettpöl.

Mitt i passet fick jag ett bord på 4 personer, 2 döttrar, 1 mamma, 1 mormor. Dom verkade verkligen trivas tillsammans och ha kul. "Ta vara på det, för ni kommer inte få behålla er mormor hur länge som helst" tänkte jag. Bang sa det, jag insåg vad jag hade tänkt, lyckades precis hålla tillbaka tårarna. Sen kunde jag inte le mot dem längre, varje gång jag försökte kändes det bara som om man fick fram en konstig grimas. Tror det var första gången jag fått uppleva sorg.

Hon var så lik min mormor, nästan lika långa, samma kroppsbyggnad fast lite större, samma leende, samma gnista, samma energi. Jag älskar min mormor och saknar henne redan.

Hade turen att få paus direkt efter. Satt uppe och tänkte och kom fram till att jag inte ville vara såhär nere resten av dagen och försökte komma på hur jag skulle kunna bli glad igen. Jocke gör mig glad, dåliga skämt gör mig glad så skickade iväg ett sms till honom att han skulle skicka ett dåligt skämt till mig. Fungerade överraskande bra, log och kände mig glad resten av passet.

Det hände något konstigt på bussen sen. Tror det kan ha varit panikångest men har ingen aning, det var i alla fall inte så de har gått till innan. Satt och kollade ut genom bussfönstret. Sen var det precis som om mitt senaste år var uppdelat i bilder som formades till ett hjul och mitt i hjulet sprang jag, tillslut började allt snurra mycket snabbare och jag tappade fotfästet. Det var som om man befann sig i en torktumlare och livet bara sprang förbi en. Super märkligt! och lite panikaktigt. Kände hur jag blev illamående och andningen var lungn men yttlig och det börja stickas i läpparna. Varje gång jag försökte ta ett djupt andetag kändes det som om jag skulle kräkas. Lyckades lugna mig när jag kom hem, hade inte tid med sånt skit, jag var rredan försenad till Viktors hejdåmiddag. Hur kan man ha så bråttom att man inte ens hinner med en pannikångestattack? Tror fan att det känns som om livet bara springer förbi när man inte ens kan stanna upp för en sån sak. Men jag har fan ingen aning om hur man ska göra när man inte gör allt samtidigt och hela tiden, eller när man gör inget. Jag har verkligen fösökt men mår bara dåligt då. Det är bara när jag är med Honom som det går, det är kanske viktigt för mig att ha en Honom.

Kom tillslut hem till far min där maten precis stod klart. Supergott grillat med salad, nypotatis och Lidemanssås. Familjen, morfar, john, anna, hannes och 4 st av viktor och olivers kompisar var där. Ap trevligt, ap roligt! Innan efterätten spelade vi volleyboll, skit kul! Ibland är det så kul så man helt glömmer alla hemskheter som pågår runt en. Att sedan kunna dela det med dom som går igenom samma sak kändes jävligt bra. Det var underbart. 

Dagen slutade skit, med en diskussion om mormor och hur hon har det, satt kvar i 5 min tills jag inte orkade lyssna mer och åkte hem. Somnade på soffan och vaknade upp en timme senare med världens värk i nacken. Det verkar inte försvinna den jävla värken, har haft den i 3 dagar nu, men men jag har större bekymmer än så.

Gnat, gnabb. Tjo!