Jag trampar själv på min cykel från MF. Det tar "The weight", "The night they drowe old Dixie down" och "Cripple Creek" att komma hem för en rädd Sara.

Jag cyklar betydligt snabbare nu, är på helspänn. Tittar efter människor, hoppas på att det ska dycka upp någon. Det gör det knappt på hela vägen hem, söndag kl 01.00 Jag känner mig tryggare när jag har människor runt mig vilket egentligen är dumt eftersom det enbart är människor som kan skadda en. Så ju färre människor som är runt en dessto mindre är chansen att man råkar illa ut.  Så kommer jag fram till våldtäktstunneln. Jag cyklar så snabbt jag bara kan, tittar mig över axeln då och då, spänner hela kroppen och hoppas att det ska gå bra denna gången också. Det gör det. Men nu är jag så rädd för den vägen att jag inte vet hur jag ska kunna ta mig hem. Rosengård eller väldtäktstunneln? Bägge extremt läskiga!